nybergsofia

Hej!

Satt på tåget ivrigt och nervöst för att träffa dig. Är ingen tågmänniska och speciellt inte ensam. Log hela resan, såg träd och hus susa förbi i farten. Snart var jag framme, snart skulle jag få se dig. Tåget saktade in och pulsen steg, varför så nervös? Står där med väskan på axeln och känner mig förvirrad, vart ska jag kolla? vart står han? Såg honom sen och började gå mot honom. Benen var som spagetti och tänkte att jag absolut inte ska säga några konstiga saker och försöka verka normal. Nu stod han där framför mig, så fin. Blev varm av hans armar som kramade mig. Samtidigt va jag rädd, rädd för att säga nåt dumt eller skämma ut mig. Ville inte förlora en sån chans.

I hans sällskap blev jag istället tyst och tråkig. Kände mig tråkig i alla fall. Men njöt mest av att bara få se honom, hans fina leende och hans glittrande ögon. Han satt där med gittaren och spelade, inte alls sån musik som jag lyssnar på men bara för att det va han som spelade så lät det riktigt bra. Har aldrig varit med om någon som du, du är speciell. Vet bara inte hur jag ska säga det. Vågar knappt skriva till dig. Och jaa nu sitter jag här utan dig, har nog sumpat chansen. Du är den enda jag tänker på, du finns i mina tankar dyngnet runt. Vet inte hur jag ska förklara vad jag känner för dig, vågar inte. Kommer troligtvis aldrig bli av heller.

PussPuss

/Fiia