nybergsofia

Godkväll!

 

Träffade Ida en sväng förut och vi prata om att man börjar bli äldre och dags att få ordning på livet. Jag och Ida är singlar och många okring oss har börjat skaffa kille, förlovat sig, flyttat ihop och skaffat barn. Man ska inte stressa här i livet men man undrar ju vad det är för fel på en. Varför är inte jag där? Varför har inte jag någon att dela glädje och sorg med? Jag vet att jag är en person som är rädd för att misslyckas, är det därför jag är ensam? Att jag är rädd för att personen ska se mina dåliga sidor och inte vilja gå vidare? Jag har blivit dissad ett antal gånger. Är det för mina dåliga sidor eller för jag anstränger mig för mycket? Eller är jag född till att leva ensam?

 

Va en idiot som sa till mig nyss att den person som du träffar nu kommer snart dissa dig, som alla andra har gjort. Förstår ni hur ont det gör att få höra det? Jag är rädd för att bli dissad igen :( Det är inte det spår jag vill att mitt liv ska fortsätta på.

 

PussPuss

 

/Fiia