nybergsofia

Hej!

 

Ibland tänker jag på det där jobbiga som hände för lite över 1,5 år sedan. Katrineholmsveckan va igång och jag bodde rätt nära stan så hörde all musik som spelades. Så det va inte lätt att sova. Den veckan jobbade jag. Det va helg och jag skulle jobba delad tur dagen efter. Får ett samtal av mitt ex som va ordentligt påverkad. Han frågade ca 30 ggr vad jag gjorde. Svarade gång på gång att jag försökte sova eftersom jag skulle upp och jobba. Då hade jag varit singel i 3 veckor. Men men han sluddrade om nåt med att jag strulat med någon. Hörde att han började bli riktigt arg. Sen la han på.

 

Precis när han lagt på så ringer jag till pappa och berättar att han hållt på att ringa mig. Han hade hållt på och dummat sig dagen innan också så tänkte att det va bra för pappa att veta att han ringt mig. När jag pratar med pappa hör jag hur det kommer springande steg utanför. HAde köksfönstret öppet för det va så jäkla varmt. Jag sa till pappa att det är säkert han! Men han hade ju ändå ingen nyckel till mig så han skulle inte kunna komma in. Precis när jag tänker det så hör jag att nåt glas slås sönder. Det va som att kasta hundratals glas i ett betonggolv. Sen hör jag hur någon springer upp för trapporna i trappuppgången. Fattade ju att det va han som tagit sig in. Blir helt hysterisk och börjar skrika och gråta. Pappa försöker lugna mig på andra änden. Hör hur pappa skriker, JAG KOMMER!!! Sen kasta han över mobilen till Fia. Han skarkar och slåt på min dörr och skriker massa hemska saker som, att han ska döda mig, han hatar mig och när han får tag i mig blir det inte roligt för mig. Hör hur dörren börjar gå sönder. Sen blir det tyst. Fia la på och ringde polisen och jag ringde min kompis Sofia. Hon hörde bara hur jag skrek inte vad jag sa. Hon va på krogen också så det va ju livat där. Men sen förstod hon väl på nåt sätt vad jag sa och sa att hon skulle komma. VAFAAN hon skulle ju bli dödad :O

 

När det varit tyst ett tag så gick jag mot köksfönstret för att se om han av kvar. Ser honom stå och kasta något mot mitt fönster. Precis när han skulle kasta ser jag hur pappas bil kommer i en jävla fart och stannar utanför. Pappa frågar, Vafan håller du på med? Och Han svarar det ska du skita i. Pappa försöker få bort honom så han inte ska kasta saker mot mitt fönster men då börjar han putta på pappa. Inte lite heller. Pappa som har en skadad rygg också. STår och gråter och skriker i fönstret att han ska sluta. Men han fortsätter putta på pappa. Pappa visste ju att polisen troligtvis va på väg så han gjorde inget mot honom. Ser hur det kommer en polisbil i världens fart och med blåljus. Dom tar honom åt sidan och pappa åt sidan för att se vad som hänt. Sen tror jag att Sofia ringde och sa att jag skulle komma ner för det va säkert nu. Kommer ner för trappan och ser att hela portdörren är söndersparkad. Det va glas överallt. Får panik och börjar störtböla. Bland glaset står även pappa och en polis.

 

Sofia kramar om mig och jag bara gråter. Kollar upp och ser hur dom satt handfängsel på honom och sätter honom i polisbilen. Benen skakar, hela jag skakar av rädsla. När jag pratat med polisen och det lugnat sig lite, så fick jag gå upp och packa ihop det viktigaste jag behövde och sne följa med pappa hem. När vi kom dit så satt Fia uppe och och pratade lite. Sen kom jag på att jag måste ju ringa jobbet. Kunde ju inte gå ock jobba dagen efter. Klockan va väl typ 2-3 på natten och jag ringde en tjej jag visste jag skulle jobba ihop med. Hon blev helt chockad men sa att jag skulle komma i alla fall. Vet att det är svårt att få in vikarier, speciellt k-holmsveckan och en helg... Kom till jobbet helt blek och med svullna ögon. Började liksom kl 7 på morgonen. Beröttade vad som hänt och alla satt helt tysta. Ingen visste vad dom skulle säga. Va där till kl 11 tror jag sen fick jag gå hem. Va livrädd när jag hörde en dörr slå igen. Gick och tittade ut hela tiden. Han visste ju att jag skulle jobba.

 

Bodde hos pappa i en vecka. Ville inte och vågade inte gå ut. När jag kom hem till min lägenhet igen så va dörren lagad med det va fortfarande ett hål rakt in i min dörr. Han hade sparkat bort brevinkastet. Ville inte alls bo kvar i den lägenheten. Hatade att bo där! Men bodde kvar ända till mars.

 

Efter 4 månader träffade jag honom ute på krogen. Blev rädd men samtidigt kändes det skönt på nåt sätt. Jag älskade verkligen den killen. Han va toppen när han va nykter och som vanligt. Men killen kunde inte hantera alkohol tyvärr. Men mer romantisk kille kunde man nog fasiken inte hitta. Det va väldigt jobbigt att veta att när han är nykter är han bäst men när ha dicker kan han bli hemsk. Vi snackade den kvällen vi sågs på krogen och bestämde att vi skulle ses. Så jävla dumt egentligen! För i ett år och en månad efter det så försökte jag få tillbaka honom... Hur dum får man va? Men jag trodde jag fortfarande va kär i honom och att det skulle funka. Men NOPE! Han såg väl det som en utmärkt chans att utnyttja mig på alla möjliga sätt. Han va inte den killen jag va tillsammans med längre. Han hade ändrats hur mycket som helst men jag blundade för det. Men så ett år är bortslösat på en männsika jag egentligen inte ville ha men fattade inte bättre.

 

Idag är jag så otroligt glad över att ha kommit över honom. Vi kan hälsa och så men det finns inget mer. Men den där kvällen kommer sitta kvar i mitt huvud så länge jag lever! Jag är absolut inte guds bästa barn

men ah... Den dagen då det hände gick jag och tänkte på imorse när jag gick till jobbet. Därför jag kände mig tvungen att skriva av mig lite nu. Inte för att någon ska tycka synd om mig, inte alls! För det där mår jag inte dåligt av nu längre, det kan bara vara jobbigt och overkligt att tänka på. Känns typ som om det är en film jag sett.

 

PussPuss

 

/Fiia